I finally figured it out.Anledningen till att jag tänker alldeles för mycket.Mina klasskamrater läste filosofi under 3 timmar varje torsdagsmorgon.Men jag låg hemma och sov.Jag hade nämligen sett till att jag slapp läsa den kursen.Dem fick lära sig att tänka själva.Jag är van vid att finna svar på mina frågor i en bok.Dessvärre finns inte alltid svaren nedskrivna...

Om jag super honom riktigt full och ger honom en natt han sent kommer glömma,

då är jag nästan säker på att jag kan få reda på sanningen.

Men tänk om sanningen är allt annat än vacker?

Är det kanske bättre och leva i ovisshet trots allt?